Tomma blickars närvaro
Hur ser vi på relationer egentligen? Vad är det som vi möter i ett par ögon och en mun? Det eviga tomma pratet om ingenting ekar mellan individer och ger oftast någon slags tillfredställelse. Det är ju ganska kul. Vad skulle hända om vi fick tillgång till tankarna direkt, ofiltrerade och ganska så nakna? Skulle relationerna växa eller förintas?
Ju mer tiden går, ju mer inser jag hur trevligt det egna sällskapet är. Jag trivs med människan och har ett behov av människor men jag låser gärna om mig för att få lite rymd att spela i. Kan hända att jag står där med en tom blick, fullt närvarande med en längtan att låsa upp.
Det finns nog ett korrekt sätt att ha relationer på, ett uttänkt, gynnande och helt fantastiskt sätt. Oavsett vad längtan pekar mot så finns ett nu som kräver ett ställningstagande, relationera till relationen. En människa har mer att ge än mina fördomar om den, och det ska bli intressant att se. Ta bort den tomma blicken och titta lite intensivt för en gångs skull.
